Den röda vita kompassrosen
Du har kanske lekt leken ’Röda vita rosen’ och/eller funderat på varför norra delen av en kompass-nål är röd och den södra vit. Möjligen har du även undrat över varför djävulen oftast framträder i röd färg medan oskulden gör det klädd i vitt eller varför Socialisternas färg är röd medan vit traditionellt har använts av konservativa och monarkister? Grunden till symboliskt användande av färgerna röd och vit finner vi i Egypten, vars allra äldsta kända historia har handlat om att ena det norra riket vid deltat, känt för sin bördiga sandrika röda jord med det varmare och torrare södra riket med sina vita sandslätter. Kungen av det norra riket bar därför en röd krona och kungen av det södra riket en vit. Farao Narmer var först att ena rikena ca 3100 år före Kristus. Högsätet för denna tid var Memphis och kungarna begravdes i Sakkara. För att koppla ihop detta med det vi tidigare lärt, så är Ptah den viktigaste karaktären i den Memphitiska religionen ochSakkara det ställe där pyramidtexterna hittades.
Inom KognitionsKyrkans så anses det orimligt att Egyptens flertusenåriga historia endast kan ha handlat om att hålla ihop två geografiska lokaliserade riken. Skulle det bara handla om geografi, så skulle naturligtvis fler riken formats och konkurrerat om makten. Kognitionskyrkan tyder en ideologisk skillnad rikena emellan som lever kvar än idag genom de politiska färgerna rött och blått, där blått är en ödmjukare och modernare variant av vit. Rött är den symboliska representationen för det mänskliga djuret inom oss och allt vad det innebär. Anledningen till varför Egyptens norra delar blev så förknippade med människans djuriska natur, var pga närheten till medelhavet och därmed andra kulturer. De södra delarna däremot var jämförelsevis isolerade rent kulturellt och utvecklade därmed en större tro på sin egen överlägsenhet, renhet och perfektionism.
Vår Gud uppfinns
Vad farao Narmer egentligen enade var två ideologier som hade sin egen syn på hur världen styrdes på bästa sätt. Men, för att förstå detta måste vi föreställa oss en intellektuell nivå innan text och symbolspråk hade utvecklats. Dåtidens politik var fysisk, krigisk och innebar en kamp om resurser och de tidiga åtråvärda kunskaperna om hur världen var beskaffad. Narmer löser problemen och enar de två rikena genom att forma och sprida den Memphitiska religionen som är så pass revolutionerande och kraftfull.
Men förpassas till det fördolda
Den rationella form av monoteism, med Ptah i spetsen, som Narmer skapar är grunden till dagens alla kända religioner, inkluderat Kristendom, Islam, Judendom, Buddism, Hinduism, osv. Men troligen anser faraons lärda på ett tidigt stadium att den är för kraftfull och revolutionerande att delges i sin helhet till folket. Folket får istället ta del av den dolda monoteistiska gudens olika representationer i olika former som vi känner igenom från Egyptisk myt. De centrala idéerna i den memphitiska monoteismen samlas istället ihop i en vishet som förevigas i begreppet: ”De vises sten”, vilken givetvis också är samma symboliska sten som göms i leken ’Röda vita rosen’.
Alkemi, ett kodat språk
Vad har då detta med Adam och Eva att göra? Jo, enligt den alkemiska traditionen så tog Adam med sig de vises sten ut ur paradiset. Vad är då alkemi? Jo, det är en medeltida kontroversiell företeelse som gick ut på att finna receptet till de vises sten genom kemi. Kognitionskyrkans tro är att alkemin egentligen var ett kodat språk som användes mellan de som besatt eller sökte den fördolda kunskapen i de vises sten. Att blanda in kemin var ett sätt att hålla kyrkans intresse borta.
Ordet ”Alkemi” kommer i från ”Khem”, vilket en benämning för Egyptens norra bördiga del och ”Al” som kan översättas till ”från”. Alkemi betyder alltså översatt: ”från Egypten” (visdom från Egypten)
[referens]
Inom alkemin finns begreppet Speculum veritatis, vilket betyder Sanningens spegel och är förknippat med den ”perfekte röde kungen”. Om vi adderar kunskapen om attAdam betyder röd jord på hebreiska, så kan vi med lite fingertoppskänsla dra slutsatsen att Adam inte var ett namn, utan en beskrivning av en perfekt kung ifrån Egyptens norra rike. Om vi nu skall få ihop hela ekvationen, så bör det alltså finnas en faraon ifrån det norra riket som förde ut de vises sten, dvs kunskapen om Gud, ur paradiset. Och tro det eller ej, han finns.
Klicka här för att lyssna till en poddsändning ifrån Sveriges Radio om Alkemi.
Absolut korruption separerar Gud från sin vilja
Efter det att Narmer enat de två rikena, initierat den första dynastin av faraoner, så infinner sig en tid av extrem tillväxt som ca 500 år senare resulterar i de stora Pyramiderna. På senare tid har man bevisat att de ej byggts av slavar utan av anställda, vilket verifierar den goda relationen mellan faraon och folk.
KognitionsKyrkan menar att fram till denna tid fungerade systemet. Men, troligen kommer man till ett läge där motståndet ifrån gräsrötterna blir för stor emot faraons vilja att bygga allt större verk. Likt historien om Babels torn, så blir det osämja som resulterar i att faraon blir allt mer en tyrann. Det kan mycket väl ha varit administrationen som gjorde uppror, tog över makten och förpassade faraon till att bli en gallionsfigur mer än en företrädare för folket. Gud’s företrädare korrumperar, vilket separerar folkets vilja från Gud. En orolig tid infinner sig, där avsaknaden av en bra relation mellan eliten och folket blir allt mer påtaglig. Eliten korrumperar och missbrukar allt mer sin roll. De religiösa representationerna utvecklas till egna gudar som dyrkas, mer som substitut för makt än för andlighet. Prästerskapet utvecklas till en enorm maktapparat som dikterar villkoren för hur ett värdigt liv skall levas. Tiden går och så väl faraoner, eliten och folket ser tillbaka på och berättar historier om den allt mer mytiska tiden med de mäktiga faraonerna som stod folket nära. Men det skall passera ungefär 1000 år innan en faraon vågar sig på att stoppa prästernas herravälde och återupprätta den gamla ordningen. Det är i den 18:e dynastin som detta sker och det finns väl dokumenterat.
Adam, Eva och livets träd.
Farao Amenhotep III and drottning Tiye inledde ett uppror mot de mäktiga prästerskapet parallellt med att de fostrade sonen Amenhotep IV till att bli den som skall återställa ordningen, sätta stop för korruptionen och återupprätta relationen mellan den absoluta företrädda makten och folket. En helt unik tid i den Egyptiska historien följer härvid. Tiden är mitten av 1300 år före Kristus och Farao Amenhotep III regerar tillsammans med sin son. Tillsammans stänger de alla religiösa tempel, förbjuder präster att fortsätta lära ut den korrumperade religionen. Istället väljer de att lansera en ”Aten” (solskivan) som den enda guden. Så långt står det i historieböckerna. Men det som saknas där i är relationen tillbaka till tiden för de stora pyramiderna och när Narmer enade riket iom den memphitiska religionen. Givetvis stöter de på stort motstånd ifrån de mäktiga prästerna och deras kumpaner.
Efter Amenhotep III’s död så kröner sonen Amenhotep IV om sig till Akhenaten och bygger en helt ny huvudstad exakt mitt emellan det enade rikets två huvudsäten. Här inleds ett liv fritt från prästernas moralpredikan, där förmodligen livet sprudlade av tro på en bättre framtid. Tänk vilken bedrift detta måste ha varit. Men det blir kort. Bara runt 10 år senare har prästerskapet tagit över igen och fördömt initiativet. Innevånarna flyr och med sig har de den bibliska Moses, som mest sannolikt var en i hovet.
Farao Akhenaten och drottning Nefertiti försvinner ur historien genom att de raderas ur konungalistorna och fröet till den bibliska historien om Adam och Eva har därmed fötts. Rent symboliskt var ju faraon frukten av människan växandes på kunskapens och livets träd. Det är möjligt att prästerskapet ger Nefertiti skulden för att ha lockat Amenhotep IV inpå villospår och därmed formas historien om att hennes orm (inre djur) vill se världen (äta äpplet) med andra ögon än prästerskapet som dikterar faraon vilja.
Guds vilja lämnar Egypten
Vad som utvecklats fram till och parallellt med denna religiösa incident är att ett utbrett diplomatiskt nätverk med övriga oberoende stater i mellanöstern. Man gifter bort döttrar med varandra för att skapa täta band. Som exempel så anses namnen på drottningarna Kiya& Tiye härröra ifrån Mitanni regionen. I ett av de så kallade Amarnabreven, så finner man även Nefertiti’s brev till hettiternas kung Suppiluliuma I och begärde att få gifta sig med en av hans söner. Då var hon änka och om-krönt till farao Smenkhkare. När Suppiluliuma I’s son väl anländer till Egypten så har hon ersatts av unge faraon Tutankhamun, vars vilja dikterades av de mäktiga prästerskapet som återtagit makten. Sonen blir avrättad och Suppiluliuma I’s vrede över detta finns dokumenterat i korrespondensen.
Vad är då konsensus i denna soppa? Jo, att Egypten fram till denna period var Guds högsäte, vilket bla bekräftas i Amarnabreven, och att Amenhotep III och Amenhotep IV gjorde ett försök att koppla ihop Guds vilja med folket. De misslyckades vilket leder till att ”någon” beslutar flytta Guds högsäte och vilja ut ur Egypten.
Kognitionskyrkan anser att det är fullt möjligt att historien om Guds förbund med Abrahams rörande Det heliga landet är utarbetad av de överlevande Atonprästerna ifrån Akhenatens stab. Genom att skapa en sådan myt och förankra den via sina diplomatiska kontakter i mellanöstern, så förbereds ett nytt högsäte för Gud. Det kan även vara värt att påpeka att Mose inte heller behöver vara ett namn. Mose betyder son på gammal Egyptiska, vilket rent symboliskt skulle kunna betyda att det är Guds arvtagare och företrädare som inleder vandringen till det förlovade landet medan Egypten lämnas till sin korrumperade idoldyrkan.
Uppdatering (2011.05.01): Det finns flera indicier som pekar på att Akhenaten var den bibliska Moses och att den stav som i biblen blev en orm är den härskar-wAs stav som han tog med sig när han flydde. När han 40 år senare kommer tillbaka för att befria Israeliterna, så är det denna stav (som endast en farao kan äga) som han lägger upp fram för faraon. Han visar även att han behärskar ritualerna för skördefesten. Den sittande Faraonen’s lärda och prästerskap kunde inget annat göra än att erkänna att han verkligen förde Guds ord (var en rättmätig faraon). Intressant är att mumiern Yuya funnen bland faraonerna i konungarnas dal stämmer därmed in på den Josef som enligt bibeln förde Israels stam till Egypten. Svindlande, eller hur!?
Uppdatering (2014.05.13): Akhenaten kallade sig ”Gud son”, vilket rimmar väl med ”Moses” som betyder just ”son” på gammal egyptiska. Under renässansen var det accepterat att Hermes Trismegistus (läs mer här) var Moses eller åtminstånde samtida med Moses. Mediterar man lite djupare kring allt detta, så inser man att ”Moses” kanske inte var en person över huvudet taget, utan mer sannolikt är ”han” en personifiering av samma vishet som personifierades av Hermes och Thoth. Alltså visheten om hela den Egyptiska tankevärlden vars grund lades av det Memphitiska prästerskapet då Narmer enade riket första gången. Sonen, läran, vägen, ordet… Känns det igen? (Läs om: Treenigheten)