Traditionellt så definieras synd som ej acceptabla handlingar utifrån ett normsystem. Om vi kommer ihåg vad vi lärde oss ifrån Del – 5, så är Godhet relaterat till de handlingar med syfte att förbättra för det kollektiva. Därmed är Godhet basen för det normsystem vi relaterar till etik och moral.
Hur formas ett normsystem?
Det fanns en tid innan behovet för intellektuell kapacitet hade utvecklats. Det var en tid då fysisk överlägsenhet var ledarens viktigaste instrument för att dels strida mot fienden och dels stävja interna problem. Men när stammar växte i storlek så växte behovet för intern taktik och motivation om ledaren skulle lyckas hålla sig kvar vid makten. En ledare som lyckas motivera sina undersåtar att se till sitt eget bästa genom att strida för det kollektiva bästa, blir den vinnande ledaren i längden och ett normsystem har därmed formats.
En större stam eller befolkning kräver arbetsfördelning (division of labor), vilket utvecklar procession. I fotspåren kring detta kommer avund och andra direkta mänskliga drifter skapa problem för en ledare. Förmågan att avgöra vem som skall göra vad och vad som skall göras när osv. blir central och otroligt viktig. Hela stammens överlevnad hänger på att ledarfunktionen funktionen fungerar, vilket leder till att normsystemet växer fram evolutionärt i det sociala samspelet mellan stammens medlemmar. Ledarens roll blir att föra det gemensamma folkets Ord. Detta kan jämföras med Guds Vilja, vilket är Kristendomens centrala normsystem.
För att kunna kanalisera samtalet mellan folk och ledare, behövs ett eller fler mellanlager av administratörer. Dessa individer blev historiens första andliga ledare och fick ta hand om allt viktigare funktioner, då befolkning ökar och ledaren inte längre själv kan tala direkt till folket. Det innebär också att dessa individer utgör en ny elit med en delegerad makt vars funktion är att underhålla och administrera den värdehierarki som de ingår i.
Extern företrädare för den individuella avsikten
För ledaren blir det enormt viktigt att kunna fatta rätt beslut i tvister och eftersom det även kommer uppstå tvister om huruvida någon syndat eller ej, så måste han/hon även kunna avgöra detta. Men hur, då vi tidigare lärt oss att det endast är den som utför handlingen som med sanning kan veta avsikten? Jo, det löses genom att ledaren ges rättigheten att avgöra, då det är enda sättet att lösa en tvist som har inslag av synd i sig. Ledaren får därför folkets förtroende att få avgöra om någon ljuger om sina avsikter, oavsett om han/hon skulle ha fel i sitt avgörande.
Legitimt projicerad ondska.
I praktiken betyder det att denna ledare har kollektivets medgivande att projicera ondska. Och här finner vi även grunden till konflikter med religiösa inslag. När en ledare kan påvisa att fienden är Ond, vilket skulle kommunicera en direkt förståelse inom de egna leden i en tid då språket saknar möjligheter att nyansera situationen. Om fienden är Ond, så är det en god gärning att döda fienden.
Existensen av legitim projicerad ondska påvisar att det finns fler värdehierarkier än den som man själv existerar inom. Den som av ledaren eller dennes representant blir legitimt beskylld för att ha avsikter som ej är förenliga med normsystemet blir därmed även per definition den onde i sammanghanget.
Detta kan jämföras kontexten i Nya testamentets Markus 5:9 & Lukas 8:30 där en demon påvisar existensen av en annan värdehierarki än den som Jesus företräder.